Ryssnäs på Fårö är en plats Bo Sundström tycker om att vistas på.
När Bo Sundström och hans före detta fru Lena Sundström köpte sommarhuset i Broa på Fårö för 23 år sedan hade de inte varit på Fårö tidigare.
– Jag visste inget om Fårö förutom Ingmar Bergman, men jag hade ju hört bra om Gotland.
Här var prisläget rimligare än i närheten av Stockholm. Så de slog till, trots att det var blött och blåsigt när de var på visning mitt i vintern. Intrycket blev inte mycket bättre när sommaren kom.
– Det var inga färger, bara grått, inget som kickar igång en. Jag var besviken först. Sen insåg jag att just det är det stora värdet. Att det är stilla. Här har naturen själv dragit ner temperaturen och tempot.
Sedan dess försöker Bo vara på Fårö så mycket som möjligt, även utanför sommaren och gärna vid högtider som jul och påsk.
– Tre till fyra dagar här är längre än tre till fyra dagar i Stockholm.
När Bo och Lena skilde sig 2016 var det nära att huset såldes, men Bo prioriterade om för att kunna behålla det.
– Jag valde att bo enklare i Stockholm istället.
Sedan kom Kristina ”Kinna” Flemming in i hans liv och i och med det ett större och mer centralt boende hos henne. Kinna älskar också att vara i huset på Fårö har dessutom kopplingar till Gotland.
– Hennes syster bor här sedan länge och är gift med Torsten Flemming, som är tf regiondirektör på Gotland.
Det är kopplingen till att Bo uppträdde tillsammans med Gotlands balalajkaorkester i Visby i våras. Torsten Flemming spelar nämligen kontrabasbalalajka.
– Spelningen var jättekul och det var roligt att träffa hela gänget på cirka 40 personer.
Under sommaren har det blivit en spelning i Stelors lada i Västergarn och på En liten kulturvecka på Svarta Fåret, en granngård i Broa. En spelning på Bungenäs väntar nu i augusti. Dagarna på Gotland spenderar Bo annars gärna hemmavid.
Tre dagar på Gotland känns längre än tre dagar i Stockholm tycker Bo.
– Jag tycker det är roligt att ha ett lagom litet projekt att pyssla med, som när jag klippte häcken häromdagen så att sundet syns bättre.
Flädersaft gjorde Bo tidigare i somras. Att göra lemonad på lime och mynta är ett annat litet projekt för sommaren. Annars är det ledighet som gäller. Gitarren kommer fram någon stund varje dag, för lekfullt spelande.
– Jag skriver ganska mycket musik här, men det är ingen arbetsplats. Det är mer om det kommer till mig. Plötsligt dyker det upp något att ta fasta på.
Ett annat dagligt nöje för Bo är att lösa korsord, oavsett om det är semester eller en intensiv arbetsperiod.
– Korsord har en terapeutisk funktion för mig. Det började när min mamma var sjuk och jag behövde något att skärma av mig med för att det var jobbigt. Nu löser jag korsord minst en timme om dagen.
Bo Sundström löser korsord minst en timme om dagen.
Favoritplatser på Fårö är Norsta Aurar och Skalasand. Visst uppskattar Bo att äta på någon av Fårös restauranger då och då, men ännu hellre att köpa bra råvaror och tillaga den själv hemma.
– Malin och Ronny på gården Broa här intill har en gårdsbutik med fantastiskt lammkött, potatis och ägg.
Deras lamm har Bo en relation till från alla springturer på Ryssnäs.
– Vilken djurhållning… De går ute och äter örter och så blir det världens godaste kött.
Apropå att springa är det en ganska ny aktivitet i Bos liv. Numera springer han cirka en mil i veckan fördelat på ett par rundor.
– Jag har aldrig varit i så bra form som nu. Det är tack vare Kinna.
En och annan cykeltur på Fårö kan det också bli, en rundtur via Dämba och Gåsemora exempelvis.
En cykeltur runt om på Fårö blir det då och då för Bo Sundströms del.
– Jag stannar helst på Fårö. Inte för att jag har något emot Visby eller resten av Gotland. Allting är vacker, men jag vill vara här.
Huset i Broa är numera Bos fasta punkt.
– Visst jag är jag upp till Piteå ibland och det är att åka hem. Men mina föräldrar har gått bort så jag har inget hem i Piteå att åka till. Jag är inneboende hos Kinna och min äldsta dotter bor i min lägenhet. Det här är min enda fasta punkt.
Om Bo tar färjan över sundet är det troligast för att uträtta ärenden i Visby, eller ta sig till golfbanan i Slite för att hoppa in i en boll.
– Med viss rätta kallas det moderatbandy, för det finns en kultur runt golfen som är oerhört fjantigt. Men för mig är det kul med det sociala. Då och då ska man klappa till en boll, men sen har man fyra timmar på sig att gå och småsurra.
Han uppskattar att hoppa in på en boll och inte veta vilka han ska gå med.
– I 99 procent av fallen är det superintressant. Efter två hål har man klarat av ”Är det inte du som sjunger…”. Sedan kan det bli intressanta diskussioner istället. Nyligen gick jag med två pensionärer som har jobbat på Cementa och kunde ställa en massa frågor till dem om det.
Bo följer samhällsfrågor som rör Gotland med intresse, eller förfäran.
– Cementa är kluvet, för det slukar enorma energiresurser från den här ön. Det påverkar ju ett samhälle var det än görs, men då borde ju skatten stanna kvar. Slite borde vara en blomstrande ort. Var är demonstrationstågen?
Bo Sundström njuter av att vara i sitt hus i Broa på Fårö.
När det gäller just skattefrågan är planen att han och Kinna så småningom kommer bo här större delen av året och att skriva sig på Gotland. Kinna är sjuksköterska och har redan sommarjobbat på Stuxgården i Fårösund (där Bo passade på att spela för en isglass som gage).
– Att vara distriktssköterska här är ett drömjobb för henne.
Bo fyller 62 i år, men att trappa ner på musiken är det ändå inte tal om, även om han blir permanent Fåröbo.
– Jag hoppas på att ha ett framgångsrikt artistyrkesliv tills de bär mig av scenen när jag är 90 år. Jag ska inte vara Gotland till last utan se till att bidra.
För att bara ta det lugnt lockar inte Bo.
– Under pandemin märkte jag att det inte var roligt. Är det ingen som applåderar åt mig, existerar jag ens då? Allt ljus för mig, eller i alla fall något ljus för mig!
En stunds spelande på gitarren hör till vardagen för Bo Sundström.
Den stora drivkraften uppmärksamhet kommer han få mycket av i höst. Bo Kaspers Orkester spelar på Rival i Stockholm under oktober, november och december. Och under september släpps det nya albumet ”Landet vi ärvde”.
– Vi vill ju inte komma med bara gamla grejer – som Rolling Stones. Förra plattan var renodlad soul. Så nu ville vi göra något annat. Det blev lite mer Americana denna gång. Istället för att man lägger keyboard i mitten så har vi lagt mycket akustiska gitarrer emellan. Att hitta nya former gör det mycket roligare att lira.
Första singeln, som kommer någon gång i augusti, har dock en helt annan karaktär. Den gamla låten ”Att vara ung” har producerats i en helt ny tappning – av Peter Boström, som ligger bakom bland annat Euphoria och Tathoo.
– Jag blir jätteglad när jag hör den. Det låter ju inte som Bo Kaspers, men det är sånt här som är roligt – att skapa nytt.
Efter en intensiv arbetsperiod med att skriva musik, repa och spela in är det dags för den stora belöningen – att komma ut och spela. Varvat med kvalitetstid på Fårö såklart.
– När jag står på scen är jag fullständigt befriad från både min dåtid och framtid. Jag är väldigt mycket i nuet. Att vara här i den karga gotländska naturen och landskapet är för mig också att hamna i en nukänsla. Det är ett förbaskat bra sätt att slappna av på.