Mari Jungstedt bor nära havet och tar gärna promenaden med hunden Selma längs Ekstakusten.
En spikrak väg med vindpinade tallar på varje sida leder närmare havet och platsen som Mari Jungstedt kallar hem på Gotland. Väl framme slingrar sig en gotlandstun runt det gråa huset och havet hörs på avstånd. Den fluffiga Berner sennen-hunden Selma lufsar fram och hälsar och biter sedan tag i en pinne hon hittat på marken.
Det är i Kvarnåkershamn på den västra sidan av Gotland som Mari bor hälften av sin tid. Solen tittar in genom fönstret vid det vita köksbordet. Mari sminkar ögonen mörka medan hon börjar berättar om all den kärlek hon bär till Gotland.
– Jag var här första gången när jag var nio år. Jag växte upp i Bro utanför Stockholm, pappa drack mycket och mamma hade inga pengar så vi åkte aldrig någonstans. Men en sommar fick jag och mina syskon åka med på ett Unga Örnar läger till Gustavs i Fröjel. Jag glömmer aldrig när vi sprang ut på stranden för första gången och solen glittrade i havet. Jag blev blixtförälskad, berättar Mari.
Tjugo år senare blev hon kär igen, men den här gången i en gotlänning.
– Jag hade kommit in på Journalisthögskolan i Sundsvall på reservplats. Det var första dagen och jag kom lite sent. Alla satt redan i klassrummet och jag satte mig bredvid en kille som jag tyckte såg söt ut. Efter ett tag vågade jag fråga honom något, han svarande med gotländsk dialekt och jag blev kär.
Han var hennes man i 23 år och hon fick sina barn Rebecka och Sebastian tillsammans med honom.
Hon började på Journalisthögskolan för att hon ville skriva, men halkade in på radio och tv direkt när hon tagit examen. Hon jobbade på Ekot, SVT och en sväng på TV4, men tankarna om att skriva fanns hela tiden med henne.
När barnen började i skolan och deras husbygge var klart, tog hon tag i drömmen. Hon ställde sig själv frågan; Hur gör man när man skriver en bok? Hon hade ju bara skrivit korta nyhetstelegram.
När Mari skulle skriva sin första bok bestämde hon sig för att börja med en sida. "Jag tog tag i ett minne som jag hade från en sommardag när jag åkte till stranden själv. Jag hade somnat och när jag vaknade låg en tjock dimma över stranden", säger Mari.
– Jag började med att se om jag kunde få ner en sida med text. Jag tog tag i ett minne som jag hade från en sommardag när jag åkte till stranden själv. Jag hade somnat och när jag vaknade låg en tjock dimma över stranden, säger Mari.
Orden flödade ur henne och det blev inte bara en sida, det blev en hel bok. Den första sidan om minnet blev starten på den första boken ”Den du inte ser” i serien om Kriminalkommissarie Anders Knutas, kollegan Karin Jacobsson och tv-reportern Johan Berg. Serien om spännande fall som utspelar sig på ön, men som också har en djupare innebörd.
– Jag ville att det skulle handla om något mer. Det blev om hur barndomen påverkar oss. Och hur vi präglas som vuxna av saker som hänt tidigt i livet eller i relationer.
– Mycket handlar om att föräldrar måste se sina barn. Därför heter den första boken ”Den du inte ser”.
Hon själv har erfarenheter från sin barndom som har påverkat henne i livet.
– Den första boken handlar om mobbning och jag var själv mobbad under en period som liten. Den andra boken handlar om Fanny som har en alkoholiserad mamma. Min pappa var alkoholist, säger Mari.
Skrivandet har hjälpt henne i processen att läka sår från barndomen. Många gånger är det inte meningen att boken ska handla om någons traumatiska uppväxt, men på något sätt blir det så ändå.
En av hennes största intressen är att ta en ridtur i naturen.
– Det är klart att man plockar av sig själv som författare och sina egna erfarenheter. Jag har en bok som är mer självbiografisk än andra ”Den mörka ängeln”. Det var ganska stort att skriva den, så absolut har skrivandet hjälpt mig.
Hon vill inte bara hjälpa sig själv genom skrivandet, hon vill samtidigt förmedla något mer än spänning och underhållning till sina läsare.
– Relationer är en viktig del i mina böcker och temat finns där hela tiden, i vissa böcker är det mer tydligt än i andra, säger Mari.
Det finns också delar av henne i både Knutas och Johan och i vissa av de andra karaktärerna också. Journalisten i henne ville få alla detaljer, beskrivningar av platser och händelseförlopp att vara trovärdiga. Därför kontaktade hon Gösta Svensson som på den tiden var chef för kriminalpolisen på Gotland.
– Jag tyckte han var en otroligt sympatisk person och det är mycket Gösta Svensson i huvudkaraktären Anders Knutas.
Hon fick hjälp av honom att få fram vad som sker i polisens händelseförlopp när de får in ett larm, eller hur de går till väga när de utreder ett mord. Hon kontaktade även Johan ”Joppe” Gardelius som ännu jobbar som kriminaltekniker här på Gotland.
– Han var fantastisk och har hjälpt mig med varenda bok och hjälper mig fortfarande, berättar Mari.
Hon är känd för sina väldigt noga beskrivningar om miljöerna på Gotland, så detaljrikt att nästan varje sten och träd finns i verkligheten.
– Det enda jag lagt till är någon källare i Gråbo som egentligen inte finns. Men jag vill att sagan ska gå före verkligheten.
– Jag vet att Knutas inte finns, men när jag går omkring i Visby tänker jag att han kan dyka fram från nästa hörn. Och när jag tittar upp mot Karin Jacobssons fönster på Mellangatan så tänker jag att hon sitter där uppe med sin kakadua Vincent och tittar ut över takåsarna. Jag vet att de inte finns, men det är ändå som att de finns, för att jag kommer karaktärerna så nära.
"Gotland är en sådan otrolig kärlek", säger Mari Jungstedt som skrivit 16 böcker i den hyllade Knutasserien.
Mari är mörkrädd och kan bli rädd av det hon själv skriver, något som man kanske inte skulle tro om någon som skriver kriminalromaner.
– Om det är någon scen som jag tycker är otäck så vågar jag knappt titta på texten. Jag tror att det är en fördel, för när jag ska beskriva en scen är det bra att jag själv är rädd om jag ska förmedla den känslan.
I början av juni släpper Mari sin tjugonde kriminalroman. Det är den andra i serien om den spanske polisen Hector Correaoch den svenska lärarinnan Lisa Hagel. Läsarna har de senaste åren fått vartannat år med knutasdeckarna och Malagasviten, innan dess kom hon ut med en gotlandsbok varje år i över tio år. 16 böcker har det hittills blivit om fallen på Gotland. Ändå är inte Mari det minsta less på karaktärerna och den gotländska miljön.
– Jag använder min fantasi så mycket, jag tror inte att det är något som tar slut, jag tror nästan det är tvärtom. Och så tycker jag det händer så spännande saker i böckerna hela tiden. För dem som läser mina böcker nu, har till exempel Knutas och Karin ett stort dilemma att ta tag i och det ska bli spännande att se hur de ska reda ut det.
– Eftersom jag själv lever och det händer saker i mitt liv, så går det också in i Knutas liv, vi går lite hand i hand.
"Relationer är en viktig del i mina böcker och temat finns där hela tiden, i vissa böcker är det mer tydligt än i andra", säger Mari.
Varför tror du att den här serien har blivit så omtyckt som den har blivit?
– När jag skapade Knutas så ville jag inte skriva om en deppig, lite alkoholiserad, frånskild polis som var det vanliga på den tiden. Jag ville göra tvärtom, jag skapade ganska vanliga karaktärer. Därför tror jag det handlar mycket igenkänning, den gotländska miljön, att det är ett starkt driv, att historierna är trovärdiga och spännande och att de säger något mer, säger Mari.
– Det känns som jag skulle kunna skriva 25 böcker till om Gotland, säger hon och skrattar.
När hon ska beskriva platserna åker hon dit och spanar in varje detalj, sätter sig på olika restauranger, åker ut till raukfält och stränder. Det har blivit research på många platser runt om på ön.
– Folk som sett mig, har nog tyckt det sett lite konstigt ut när jag smyger omkring där i någon buske.
Hennes absoluta favoritplats av alla platser på ön är stranden Norsta Auren på Fårö.
– Där förlovade jag mig för första gången med min gotländske man och det var så romantiskt. Vi tältade, grillade och såg en stor säl i vattnet. När jag gick där första gången så kände jag bara, hur kan det vara så här vackert och fridfullt?
Mari var på Gotland för första gången när hon var nio år och det var kärlek vid första ögonkastet.
Vad betyder Gotland för dig?
För första gången under intervjun, blir hon tyst en längre stund och ögonen fylls av tårar.
– Första ordet som kommer till mig är, allt. Det kanske inte är allt, men fruktansvärt mycket. Jag börjar nästan gråta nu, men Gotland är en sådan otrolig kärlek. Jag har varit så lycklig här och det är helt otroligt att jag kunnat skriva mina böcker på den här platsen, och att folk faktiskt vill läsa dem. Det är nästan som att jag och Gotland har gift oss, eller jag har i alla fall gift mig med Gotland, säger Mari Jungstedt.