De flydde frÄn Syrien - nu öppnat restaurang pÄ Gotland

PĂ„ flykt frĂ„n krigets Syrien och ett liv som papperslösa i Turkiet, tog sig familjen Aldamen den lĂ„nga och farliga vĂ€gen till Sverige. Drygt sju Ă„r senare har de hittat sitt hem i Slite – och öppnat sin första ”riktiga” restaurang vid Sliterondellen.

PÄ mÄndagen öppnade en ny arabisk restaurang i före detta Vickys krog, vid Sliterondellen. Mamma Ebtisam Aldamen tillsammans med yngsta barnet Esra, 10 Är.

PÄ mÄndagen öppnade en ny arabisk restaurang i före detta Vickys krog, vid Sliterondellen. Mamma Ebtisam Aldamen tillsammans med yngsta barnet Esra, 10 Är.

Foto: Jenny Nilsson

Gotland2023-03-05 18:05

Det Àr mÄndag och första dagen som familjen Aldamen slÄr upp portarna till den nya restaurangen i före detta Vickys krog, vid Sliterondellen i Visby.

Bakom disken och Ànnu lÀngre bak i köket, Àr det stor aktivitet. Det Àr mer eller mindre hela familjen, plus nÄgra vÀnner till den, som hjÀlps Ät med allt frÄn matlagning till stÀdning och dukning inför öppningen vid lunchtid.

Äldsta sonen Mohammed berĂ€ttar att de drivit tvĂ„ olika matvagnar i Visby de senaste Ă„ren, bland annat Pizzakungen. Men nu Ă€r vagnarna sĂ„lda.

– Nu har vi Ă€ntligen vĂ„r första restaurang – inomhus, sĂ€ger Mohammed med ett stort leende.

Familjen Aldamen kommer ursprungligen frÄn Syrien och flydde till Sverige 2015, efter att ha levt som flyktingar i Turkiet i tre Är. Det var den dÄ 16-Ärige Mohammed som tog det första steget mot Europa.

undefined
Mohammed Aldamen kommer ursprungligen frÄn Syrien men flydde 2015 frÄn Turkiet dÀr han bodde med sin familj sedan tre Är tillbaka.

– Som syrisk medborgare fick jag inte lov att börja pĂ„ gymnasiet i Turkiet. Jag hade gĂ„tt om nian tre gĂ„nger för att plugga upp betygen, men sen insĂ„g jag att det inte spelade nĂ„gon roll. SĂ„ jag sĂ„g ingen framtid i Turkiet om jag ville studera och fĂ„ ett bra jobb.

Mohammeds pappa, Tisyen, vÀgrade först att slÀppa ivÀg honom. Men efter nÄgra mÄnader gav han med sig och Mohammed slog följe med sin kusin.

– Jag kĂ€nde till att det fanns ett sĂ€tt att till fots ta sig till Grekland, som var det sĂ€kraste sĂ€ttet. Men nĂ€r vi kom till grĂ€nsen blev vi tagna av militĂ€rpolisen som skickade tillbaka oss till Turkiet.

undefined
Pappa Tisyen Aldamen.

Hemma igen hos familjen var han till en början fast beslutsam att inte försöka igen.

– Vi som flytt behandlades mycket dĂ„ligt av den grekiska militĂ€ren, det var inget jag ville vara med om fler gĂ„nger. Men efter nĂ„gra veckor hĂ€ngde jag pĂ„ en kompis. Han hade hört att det bĂ€sta sĂ€ttet att ta sig över till Grekland var med lyxbĂ„t, en sĂ„n yacht.

Mohammed betalade 4 000 euro, drygt 40 000 svenska kronor, för biljetten.

– Det var ingen yacht som stod dĂ€r i hamnen. Det var en liten fiskebĂ„t. IstĂ€llet för en handfull personer, som de sa att vi skulle vara, var det sĂ€kert över 60 personer som skulle med.

– Men vi lyckades. Vi tog oss pĂ„ nĂ„got sĂ€tt till Grekland med den dĂ€r bĂ„ten, utan att dö.

undefined
Mohammed Aldamen med sin mamma, Ebtisam Aldamen

Mohammed berÀttar obehindrat om den lÄnga och livsfarliga resan, och avslutar nÀstan varenda mening med ett leende. Men den tvÄ mÄnader lÄnga flykten till Sverige var förstÄs varken enkel eller lÀttsam, det förstÄr vem som helst.

Den första delen, innan han nÄdde EU:s grÀnser, gick han. VÀl framme i Tyskland blev det enklare eftersom han kunde Äka tÄg. Men att han skulle ta sig in i Sverige, som var Mohammeds mÄl, var inte sjÀlvklart eftersom grÀnsen mellan Sverige och Danmark nu var stÀngd.

– Men jag hade tur. Jag skulle egentligen ha Ă„kt buss, men missade den. I efterhand sĂ„ vet jag att det var tur, för bussen stoppades vid grĂ€nsen, sĂ€ger Mohammed.

Han fick sĂ„ smĂ„ningom en plats pĂ„ ett boende i Ängelholm, för ensamkommande flyktingpojkar.

– Pappa fick se var jag var, han blev förskrĂ€ckt och sa direkt att ”vi kommer, dĂ€r kan du inte vara helt ensam”. Han visste ju inte hur det var hĂ€r, att jag var trygg.

Resten av familjen gjorde samma lÄnga och farliga resa, hela vÀgen frÄn Turkiet till Sverige.

– Det var mamma och pappa och mina fem smĂ„syskon. Min lillasyster var pytteliten, tvĂ„ eller tre Ă„r. Mina förĂ€ldrar har berĂ€ttat om nĂ€r de kom till Ungern och militĂ€rpolisen skickade hundar efter dem i skogen. De sprang för sitt liv med min lillasyster i famnen. Men de klarade sig allihop, och de kom till Sverige ett par mĂ„nader senare

undefined
PÄ mÄndagen öppnade en ny arabisk restaurang i före detta Vickys krog, vid Sliterondellen. Mamma Ebtisam Aldamen tillsammans med yngsta barnet Esra, 10 Är.

Var det Sverige som var mÄlet hela tiden?

– Nej, jag skulle egentligen till Tyskland. Men efter att ha pratat med vĂ€nner som redan bodde i Sverige bestĂ€mde jag mig för att försöka ta mig hit. Jag fick höra att det var det bĂ€sta landet att komma till om man vill studera och bli nĂ„got.

NÀr hans förÀldrar och syskon kom till Sverige, vilket blev möjligt tack vare att Mohammed redan fanns i landet som ensamkommande, placerade Migrationsverket familjen pÄ ett flyktingboende i Grums i VÀrmland.

– Vi bodde i ett litet rum med sex sĂ€ngar. Det var inte sĂ„ bra. Och jag kunde inte studera, annat Ă€n SFI.

undefined
Ebtisam Aldamen stÄr för den arabiska matlagningen pÄ restaurangen.

Men Mohammed hade en strategi som skulle visa sig bli vÀrdefull lÀngre fram.

– Jag hĂ€ngde bara med svenskar. Jag kĂ€nde ingen men jag anvĂ€nde den hĂ€r tiden till att bli vĂ€n med folk pĂ„ Snapchat, som jag kunde prata med och jag det var sĂ„ jag lĂ€rde mig svenska, sĂ€ger han.

Efter ett knappt Är skulle familjen fÄ flytta till eget boende.

– Migrationsverket frĂ„gade vart vi ville komma. DĂ„ tog pappa upp en karta över Sverige. ”DĂ€r ska vi bo”, sa han och pekade pĂ„ Gotland. Ingen av oss visste nĂ„got om Gotland utan det var pappa som ville bo pĂ„ en ö, vid havet, haha.

undefined
Zhyra Pha Phaini Àr en vÀn till familjen. "Jag lagar all svensk mat", sÀger hon.

Det ”enda” de behövde göra var att sjĂ€lva hitta en bostad pĂ„ ön. Trots att det tog tid var familjen fast beslutsam att det var Gotland och Visby som gĂ€llde. Mohammed, som lĂ€rt kĂ€nna en gotlĂ€ndsk tjej under tiden i VĂ€rmland, följde med henne pĂ„ besök till Visby. Det var mitt i sommaren, minns han.

– Jag kom hem till pappa igen och sa att det var en mycket bra val, haha.

Familjen fick samma höst tag pÄ en lÀgenhet pÄ Gotland. Flytten gick men dÄ var det höst.

– Vi hade ordnat en lĂ€genhet i Slite. Jag undrade vart jag kommit! Det var inte samma stĂ€lle som jag varit pĂ„ nĂ„gra mĂ„nader innan. Slite Ă€r fint, men det var en kontrast.

Drygt fyra Ă„r senare har mycket hĂ€nt. Mohammed har gĂ„tt ut gymnasiet och har hunnit jobba tvĂ„ Ă„r som skiftledare pĂ„ Max. Men nu har han sagt upp sig för att hjĂ€lpa förĂ€ldrarna att komma igĂ„ng med Aldar – en lunch- och kvĂ€llsrestaurang som serverar bĂ„de svensk husmanskost, pizza och arabisk mat.

undefined
Restaurangen serverar lunch men har ocksÄ öppet pÄ kvÀllen och dÄ serveras bland annat hemlagad arabisk mat.

Vid sidan av restaurangen, dÀr hela familjen hjÀlper till, har Mohammed sina studier men ocksÄ precis fÄtt jobb pÄ ett Àldreboende.

– Det Ă€r framförallt mina förĂ€ldrar och deras vĂ€nner som ska driva allt. Det Ă€r mamma som lagar all den arabiska maten. Det Ă€r hennes första riktiga jobb hĂ€r. Det har inte gĂ„tt att hitta nĂ„got för henne pĂ„ grund av sprĂ„ket. SĂ„ att starta eget var det alternativ som fanns, sĂ€ger han.

Men för egen del sitter det svenska sprÄket, nÄgot som hjÀlpt honom att ta sig igenom gymnasiet. Och för tre veckor sedan fick Mohammed sitt svenska medborgarskap.

– Nu fĂ„r jag söka in till polisutbildningen. Det Ă€r min nĂ€sta stora dröm, sĂ€ger han.