Bevattningsförbud är numera normen sommartid på Gotland. Det har förekommit de senaste 20 åren, men 2015 var första året det infördes redan på våren. Normalt är nu att förbudet inleda den 1 april och omfattar hela Gotland.
I år gör det gynnsamma läget att förbudet kan börja något senare, den 1 maj. Detta tack vare det relativt omfattande snöandet och den långsamma snösmältningen de senaste veckorna.
Men att magasin och vattentäkter är fulla så här års betyder inte att vi slipper bevattningsförbud, enligt Patrik Johansson, Region Gotlands enhetschef för dricksvatten.
– Som läget är nu skulle det i princip krävas ett reseförbud till Gotland sommartid för att vi inte skulle behöva införa bevattningsförbud. Det är så många fler som nyttjar vattennätet på ön sommartid samtidigt som det är en period utan påfyllning av grundvattenmagasinen. Men får vi bara tillräckligt med nederbörd kan vi se över om det är nödvändigt med förbud på vissa orter.
Region Gotland jobbar enligt försiktighetsprincipen som innebär att ta det säkra före det osäkra.
– Vi kan inte ta risker utifrån att vi kan hamna i ett läge där vattnet tar slut. Samtidigt ska vi inte införa bevattningsförbud bara för att vi kan det.
Det pågår hela tiden ett idéarbete om hur man ska lösa vattensituationen på Gotland framöver. Stora åtgärder har också gjorts. Det nya bräckvattenverket på Sudret har sett till att alla socknar söder om Klinte slipper bevattningsförbud under överskådlig tid och det underlättar även försörjningen på andra håll.
– I år är samma orter kvar i förbudets inledande del, och det beror på att vi inte hunnit bygga klart de nya ledningarna ännu. Ju mer ledningar vi bygger ut, desto färre socknar kommer behöva få bevattningsförbud, säger Patrik Johansson.
Arbetet pågår med att bygga nya överföringsledningar från Klintehamn och norrut, i första hand till Västergarn. Även förstärkning av ledningen till Ljugarn har påbörjats, enligt regionen.
Vad är egentligen er stora plan för vattnet över tid?
– Vår VA-plan revideras hela tiden. Vi letar hela tiden efter grundvatten på nya platser, nya vattentäkter där man kan göra provpumpningar eller råvattenuttag. Det är inte alla områden som kommer få allmänt vatten, många områden kommer fortsättningsvis ha enskilt vatten.
En vanlig fråga är varför man inte utnyttjar vattnet i övergivna kalkbrott. Ska det vara så svårt?
– På norra Gotland nyttjar vi faktiskt ett gammalt kalkbrott där vi har ett vattenverk. Det pågår också diskussioner med Cementa och Nordkalk om att kunna nyttja något av deras brott i framtiden till dricksvatten.
Okänt vatten är inte sällan otjänligt vatten, menar Patrik Johansson.
– Bara för att det finns vatten i ett brott, en sjö eller täkt betyder det inte att det automatiskt går att använda som dricksvatten. Råvattenkvaliteten är avgörande på det som ligger i ett hål eller en grop. Det kan vara förorenat eller väldigt många andra saker, och då behövs en dyr process för att kunna rena och göra dricksvatten av det. Sedan ska vattnet också transporteras, och ledningar kostar otroligt med pengar.
Regionen får många frågor om varför man inte samlar upp det överskottsvatten som "rinner av ön".
– Vi har ett projekt på södra Gotland där man försöker samla upp vatten under jorden, som sen kan pumpas upp. Så det arbetas med det, säger Patrik Johansson.
