Den här texten kommer från juninumret av Gotland Just nu.
Solen har knappt gått upp när NRJ:s Klara Doktorow hälsar hela Sverige en god morgon genom högtalarna på oräkneligt många radioapparater. Men när vi träffar henne, maken Kjell och sonen Sam är det utanför strandboden i Ygne. Här, på stenstranden mellan de spartanska småhusen hittar hon lugnet.
– Det här är mitt livs bästa plats. Jag är egentligen uppvuxen innanför murarna i Visby men min bror skaffade ett hus i Ygne. När sedan möjligheten gavs till mig och min man att köpa en strandbod av en vän slog vi till direkt, det var fyra år sedan nu, berättar Klara.
Att det var på västsidan hon fastnade är egentligen lite överraskande. Sedan 50-talet har hennes familj spenderat årets soligaste dagar i Svajde på östkusten.
– Jag älskar Svajde men jag ville ha ett ställe som var mitt eget, här på västsidan får jag ut mer av solen. Det är ju väldigt sällan man är vaken tidigt nog på sina lediga dagar för att kunna njuta av en soluppgång. Här kan jag se solen försvinna ned i havet varje kväll.
Trots att utrymmet i det lilla huset inte är större än en ordentlig förrådsbod finns här allt som behövs för att hon ska kunna spendera ett par dagar utan storstadens bekvämligheter.
– Reglerna kring strandbodarna har varit lite krångliga men Länsstyrelsen har varit här och sett till att allt är som det ska. Vi har el och möjlighet att sova, men inget varmvatten och inte heller någon egen toalett. Hit kommer vi för att göra ingenting och leva enkelt, säger Klara och fortsätter:
– Vi som har strandbodar här gör vad vi kan för att hålla naturen tillgänglig för andra som vill komma hit. Nu när bodarna inte längre brukas av fiskare tycker jag det är bra att andra kan använda dem och samtidigt vårda det kulturarv som de gamla fiskelägena är.
”Jag berättar om Ygne vid varje chans jag får, jag har till och med skrivit krönikor om kärleken hit.”
Dagarna i Ygne brukar gå till att läsa böcker, promenader längs vattenbrynet eller upp mot utsiktsplatsen på Högklint. Klara uppskattar lugnet medan maken Kjell Doktorow är aningen mer rastlös.
– Han blir lite som sommar-Ernst och ska pilla med massa grejer. Det ska viras snören runt någonting, det kan hända att det rasat lite stenar från husgrunden som ska staplas upp igen och så brukar han göra små blomsterarrangemang. Det är så töntigt att jag inte vet vart jag ska ta vägen, samtidigt är det lite gulligt också.
Det var 2008 som den lilla bilen packades och 22-åriga Klara Doktorow bytte Gotland mot Stockholm. Det är med blandade känslor hon ser tillbaka på barndomen i Visby.
– Jag var riktigt lillgammal, redan när jag var 12 skulle jag bli statsminister och förändra världen. Det kunde vara ett hårt klimat att växa upp i, det var kanske inte direkt mobbning men det kunde vara mycket skit i skolan. Samtidigt blev jag och mina tjejkompisar ett väldigt tätt sammansvetsat gäng och trots att vi nu är utspridda mellan Hongkong, Schweiz, Stockholm och Gotland håller vi fortfarande ihop.
Idag är hon känd för sin frispråkighet kring relationer och sex, i samma ämne är hon aktuell med boken Relationsbibeln som skrivits tillsammans med psykologen Veronika Palm.
– Jag var nog intresserad av relationer ganska tidigt. Jag har aldrig sett mina föräldrar storbråka men det var alltid mycket diskussioner hemma. Jag minns att när jag kom hem från skolan på fredagarna satt alltid mamma och pappa i badkaret med varsitt glas whisky och diskuterade någonting. Jag satte mig bredvid på toastolen och agerade tredje part och moderator, det låter konstigt så här i efterhand men det var också väldigt givande.
Klara Doktorow minns föräldrarnas öppenhet och transparens, hemma på Tunnbindaregatan pratade man om allt. Trots det var bristen på egen kunskap i att hålla en relation levande en del i grunden till boken.
– Jag är dålig på relationer, det är svårt att hålla igång dem under en lång tid och än så länge har jag inte lyckats så bra. Men jag har lärt mig massor när jag och Veronika jobbat tillsammans med boken. Nu plötsligt tycker Kjell att jag har blivit en väldigt rimlig person.
Det är viktigt att mata sin hjärna med positiva tankar om sin partner menar Klara. Annars är det lätt att hamna i en negativ tankespiral, precis som när det gäller att tänka gott om sig själv för att bättra på självbilden. Samtidigt poängterar hon att hennes nuvarande relation är långt ifrån perfekt.
– I alla relationer stöter man på hinder förr eller senare. Vissa morgnar när jag går upp och Kjell sover med fötterna utanför sängkanten och jag snubblar över honom vill jag bara gå loss med en yxa, skrattar hon.
Lyssnar gärna på: Emil Perssons Fördomspodden.
Förutom att hon nu kan titulera sig som författare har hon också spelat in drygt 170 avsnitt av podden 30 plus trevar. Men främst ser hon sig som radiopratare. Efter gymnasiet blev Klara erbjuden jobb i receptionen på P4-Gotland, sedan tog det inte lång tid innan hon sände förmiddagsprogrammet. Ändå lockade fastlandet.
– Det enda jag ville under många år var att flytta ifrån Gotland. Jag minns en gång när jag var liten och tittade på tv i huset på Tunnbindaregatan, väderprognosen satte igång och Gotland syntes bredvid resten av Sverige, då kändes det som att jag växte och att Gotland inte räckte till. Jag fick ingen luft, det var som en panikattack.
Det var alltså ingen tvekan om saken när en praktikplats erbjöds på Calle och Alex Schulmans produktionsbolag i Stockholm.
– De flesta av mina vänner hade redan lämnat Gotland och just då kändes det inte speciellt jobbigt att vara ifrån familjen lite heller. Planen var inte att stanna där men saker och ting bara rullade på.
Åren och tjänsterna som flöt förbi blev många, när samtalet kom från radiostationen NRJ var gehöret måttligt.
– Jag bara garvade, vad skulle jag göra på en kommersiell radiostation? Första gången de frågade så hörde jag inte ens av mig. När frågan kom nästa gång gick jag med på en provsändning och det var så jävla roligt!
”Jag tror att gotländskan står till grund för minst 50% av min karriär.”
De tidiga morgnarna visade sig passa perfekt i familjelivet, bakom mikrofonerna fann hon och Messiah Hallberg varandra rekordsnabbt och när Adam Alsing klev in i bilden blev programmet komplett.
– Jag och Messiah funkade bra tillsammans men med Adam blev det perfekt. Jag saknar honom otroligt mycket.
När vi träffar Klara Doktorow har det knappt gått en månad sedan Adam Alsings bortgång, hon berättar att den första chocken lagt sig och att livet återupptagit något slags normalläge.
– Det händer fortfarande att vi gråter mellan pratorna, vi var en liten redaktion på bara fem personer så vi var väldigt nära varandra. Jag ska inte gnälla för mycket, Adams familj går igenom det värsta man kan gå igenom men vi sörjer honom som vän och kollega.
Hon fortsätter:
– Nu kämpar vi med att göra det program som vi alltid pratade med Adam om. Vi vill bli roligare och bättre så att han ska kunna vara stolt över oss, var han än är.
Vi är båda tysta ett tag, en fågel landar i vattnet en bit bort från stenstranden. Tillsammans försöker vi sätta namn på den. Någon sorts mås, föreslår Klara. Skrattmås, svarar jag och berättar att min mamma brukade säga att de låter som de gör (skrattigt) för att de doppat huvudet i choklad och sedan sett sin spegelbild i vattenytan. Vi gör som måsen och skrattar ett tag innan Klara roterar tillbaka till sin hyllning av Ygne.
– Här finns det knappt någon teckning till mobilen, ska man kolla mail eller sociala medier måste man uppför backen till vägen. Det är väldigt skönt att kunna varva ned helt och hållet när resten av livet går på högvarv.
Stugans ringa storlek ser hon mer som en lättnad än ett hinder.
– Jag har väldigt svårt att förstå varför folk har sommarboenden där hela sommaren går åt att jobba. De klipper gräs, lagar staket och fixar taket. Vi slipper allt det där och kan sitta här för att bara lyssna på vågorna.
När det inte är våglyssning på schemat går tiden åt till utflykter. Intresset för mat är stort hos både Klara och Kjell, därav spenderas många timmar åt att antingen leta efter god mat eller också äta den.
– Vi gillar att stödja det lokala näringslivet, det finns så mycket gott och vackert här att det egentligen inte finns någon anledning att spendera sina lediga dagar någon annanstans. Äter vi i Visby är Bakfickan en av mina absoluta favoriter, ska vi istället grilla någonting hemma brukar vi köpa lamm i butiken på Nygårds herrgård.
Och trots det turbulenta världsläget drömmer hon om att kunna spendera sommaren på Gotland.
– Vi fick en rök i bröllopspresent som vi vill ha hit, i sommar hoppas vi kunna äta både egenrökt fisk och räkor här vid strandboden.
