Den här utställningen bildar en konstellation av olika uttrycksmedel: Skulpturala objekt belysta i ord och omgivna av ljud (likt ljuden före insomnande och uppvaknande) gestaltar tillsammans ett imaginärt rum.
Pål Stenqvist:
Mottagningen av ett rum nr. 2:
AVMARKNADSFÖRING
—— ett tillstånd att fortvara
Den här utställningen bildar en konstellation av olika uttrycksmedel:
Skulpturala objekt belysta i ord och omgivna av ljud (likt ljuden före
insomnande och uppvaknande) gestaltar tillsammans ett imaginärt rum.
Med enkla konstnärliga medel skildras tre olika sammanhang:
Det första
och mest konkreta handlar om spår av känslominnen från 1970-talets svenska
barnkultur hos en som var 3 år 1971. En barnkultur som nog kan sägas på
många sätt bidrog till att uttolka och skydda en dröm om ett mer ömsesidigt
och fredligare samhälle.
Det andra
som ansluter till det första handlar om en vid ett tillfälle personlig
förnimmelse av att rent fysiskt under några minuter minska i skala och
så att säga befinna sig inuti en människa av en 3-årings storlek, för att
sedan gradvis och inom samma tidsrymd återgå till den nuvarande skalan.
En upplevelse av att fantasins mikrokosmos återupptog kontakten med
den konkreta fysiska verkligheten.
Det tredje sammanhanget
som utgör en idémässig förlängning av de två första, vill ge en ingång till
att reflektera över marknadsföringens nuvarande verkningar som fenomen,
perspektiv och inriktning på nära nog all mänsklig aktivitet. Denna kan
beskrivas som en rörelseriktning för både sändare och mottagare, bort ifrån
existensen och varandet i tiden till att vilja uppgå i bilden av tillvarons
kommande händelser genom en fiktiv aktualitet, som framlockar en tömning
av innehåll och skapar den utbytbarhet av händelser, ting och människor som
ersätter en närvarande aktualitet. Marknadsföringens mekanismer annekterar
på så sätt omärkligt den imaginära process vi bearbetar, förbereder och
tar emot det framtida skéendet med hjälp av. De personliga inre behoven
leds nu över till och ersätts i stället av indirekta behov och önskningar.
AVMARKNADSFÖRING
i denna mening innebär därför, som en följd av dess motsats, en inbjudan
till att i utopisk anda öppna sig för att vända på inriktningen både för
framställning och reception i utbyten på alla livets områden, för att ge plats
åt just de personligt meningsskapande aktiviteter som både kan ge och ta emot
en konkret framtid. Inom det konstnärliga fältet kan detta innebära en strävan
efter att fylla konsten med ett innehåll som bekräftar men också skapar
dess existens som sådan— ett unikt område skilt från alla andra områden
men med den inneboende och överskridande egenskapen att samtidigt kunna vara
i ett annat. Inom detta område finns också potentialen till att upplösa fiktiv
aktualitet och påföljande kommodifiering, för att oberoende av dessa mekanismer
kunna gestalta ett förmedlande möte mellan de alltid skiftande betydelsernas
tillfällighet och det meningsskapande innehållets relativa varaktighet,
i syfte att frigöra den för konsten unika möjligheten att överlämna
förutsättningarna för det imaginära rum där detta kan ske.
