Här kan du bo i en folkabuss – utan att behöva meka

När folkabussens motor skar för femtioelfte gången insåg Jenny Möllerström och Calle Larsson att det var dags för deras älskade hem att parkeras för gott. Nu har bussen förvandlats till Fridas bus & breakfast.

Genom sin bus & breakfast-verksamhet får Calle Larsson och Jenny Möllerström utlopp för sin passion för nomadlivet.

Genom sin bus & breakfast-verksamhet får Calle Larsson och Jenny Möllerström utlopp för sin passion för nomadlivet.

Foto: Malin Stenström

Tingstäde2021-05-29 08:05

På gården Myrvälder i Tingstäde bodde en gång i tiden en dam vid namn Frida. Hon var en uppskattad söndagsskollärare som försåg socknens barn med omsorg och bakverk.

När paret Jenny Möllerström och Calle Larsson tog över Fridas gård för drygt ett år sedan gjorde de det med samma mål: Att förse människor med omsorg och bakverk. Och detta med hjälp av deras gamla folkabuss fån 1968.

Jenny Möllerström växte upp i Västerhejde och Calle Larsson i en by utanför Uppsala. Tillsammans har de levt ett nomadiskt liv på sina resor genom världen. När de befunnit sig i Skandinavien har den gamla folkabussen varit deras hem. Men för tre år sedan skar motorn, och som blivande föräldrar insåg de att det var dags att parkera sin dröm.

– Samtidigt hade vi inte hjärta att sälja den, säger Calle.

Som Pettson sa: Skräp för somliga är skatt för andra.

– Den har ett väldigt stort affektionsvärde, säger Jenny.

Plötsligt gick de från att ha ett kringflackande liv till att leta hus på Jennys barndomsö. Med ett krav: Att folkabussen skulle få en självklar plats på gården. Så dök den upp, Fridas gård.

– Även om Calle inte kunde stå raklång i huset visste vi att vi hade hittat vår drömgård, säger Jenny.

För i ena hörnet av gården står en liten maskinhall som vetter ut mot grannens åker, där sädens vippor dansar om somrarna. En perfekt plats för ett bus & breakfast, helt enkelt.

Konceptet innebär att man sover i bussen och Jenny och Calle förser gästerna med frukost. I maskinhallen finns andra faciliteter som bord och stolar, kylskåp, grill och spisplattor. Runt hörnet finns en soluppvärmd utedusch och ett stenkast bort hittar man både en liten biograf och ett gammalt hederligt utedass.

– Det här passar den som vill bo i en charmig folkabuss utan att behöva meka längs vägen, säger Jenny.

– Och det passar personer som vill hedra sin relation i en väldigt mysig miljö, fyller Calle i.

Man kan säga att stjärnorna stått rätt för de nya Tingstädeborna de senaste åren. Först skar sig motorn i samband med att de blev föräldrar, vilket i sin tur gjorde att de valde att lämna nomadlivet precis innan pandemins utbrott. Sedan hittade de gården innan den värsta köphysterin utbröt. Som om inte det vore nog hade de båda börjat se sig om efter andra jobb. Jenny arbetade vid den tiden som kock och Calle som pilot, och vi alla vet vad pandemin har gjort med deras branscher.

I dag utbildar sig Calle till brandman och Jenny arbetar på Kryddsmedjan och Solkristallen.

– Vi har skalat ner livet vad det gäller både stress och format, konstaterar hon.

Men det heter ju buss och frukost, på svenska. Så Jenny får fortfarande utlopp för sitt kulinariska intresse då det är hon som förser gästerna med frukost och fika.

– Här får man fika, vare sig man vill eller inte, säger hon med ett skratt.

Även om de tjuvstartade lite förra året, ser de det här som den första riktiga sommaren för Fridas bus & breakfast.

Familjen väntar också tillökning, i form av en 12 meter lång Volvobuss från 1960. Hon ska döpas efter Sveriges första kvinnliga linje-busschaufför: Gotländska Berta Persson. Eller Buss-Berta, som vi främst känner henne som. Det blir en lyxigare variant, då Berta inrymmer både badkar och kamin.

– Vi vill kittla fantasin och låta människor drömma sig bort. Det kan man göra i Tingstäde också, säger Jenny.

Den här bussen var för några år sedan Jennys och Calles hem. Nu är det deras gäster som kryper till kojs i den.
Den här bussen var för några år sedan Jennys och Calles hem. Nu är det deras gäster som kryper till kojs i den.
Folkabusses historia

1947 besökte holländaren Ben Pon Volkswagenwerk i Wolfsburg.

Där såg han flera flakförsedda fordon som var byggda på VW-chassin. Fordonen kallades Plattenwagen och användes som godstransportörer på fabriksområdet.

Här föddes en idé hos Ben Pon. Han skissade ned en spegelvänd version av Plattenwagen, där föraren placerades ovanpå framaxeln, vilket gav utrymme till last bakom.

Den 29 april 1950 rullade serietillverkningen igång av den klassiska folkabussen. Resten är historia.